På sista kvällen på Svínoy bestämde sig Polles mamma för att koka torskhuvuden med garnatálg till middag. Hon hade köpt torskhuvudena av en fiskare i Klaksvík, och de var enorma, med gigantiska ögon som stirrade upp på mig.
Torskhuvudena kokas först i en timme och serveras sedan med potatis och garnatálg, som är en tunn sås gjord på fermenterad fårtalg (fett från skinnet och inälvorna på fåret).
Garnatálg görs ett tag efter att fåren slaktats, eftersom talgen från skinnet måste hänga ett tag för att fermentera ordentligt innan det kan användas. Polles bror hade lagat garnatálg för ett tag sedan, så allt vi behövde göra var att ta upp en liten brick garnatálg från frysen och värma den i en kastrull. God garnatálg kännetecknas av att vara nästan helt genomskinlig, och Polles bror är känd för att vara en sann garnatálgsmästare.
Såsen har en skarp smak som påminner om smaken av skerpikjøt och smakade förvånansvärt bra tillsammans med den milda smaken av torsk och potatis. Torskhuvudena smakade också gott, och det vita köttet från käkarna var så mört att det bara ramlade av benen.
På Färöarna serveras potatis ofta kokt men inte skalat, så man skalar själv potatisen på sin tallrik vid bordet. Polles mamma odlar potatis i sin trädgård framför huset, och jorden på Svínoy måste vara särskilt lämpad för potatis, för Polles mammas potatisar smakar alltid underbart. Vissa av dem har en lätt röd färg (de är bäst), med en fast konsistens och den där goda potatissmaken. Kanske Polles mamma borde börja exportera potatis? 🙂
