Tokyo är extrem på många sätt, men särskilt vissa aspekter i relationen mellan könen är mycket annorlunda än i Skandinavien. På de flesta budgethotell finns det en illustrerad call-girl-katalog samma storlek som en telefonbok placerad på nattduksbordet, och i områden som Shinjuku, Roppongi och Akasaka finns det hostess bars på varje hörn.
En hostessbar är en sorts modernt geishahus, där affärsmän kan ta sina affärskontakter för några timmars (mycket dyr) underhållning. Värdinnorna som jobbar på hostess-barerna blir ofta betalat baserat på hur många drinkar deras kunder köper, så ju fler drinkar kunderna beställer “for the ladies” desto mer tjänar värdinnorna. På hostess-barerna är flört, konversation och underhållning i centrum, och det finns mycket strikta regler för hur en värdinna ska bete sig. Officiellt (och lagmässigt) får hon under inga omständigheter ha sex med en kund. Dock har icke-japanska värdinnor emellertid ett rykte om att inte bry sig för mycket om dessa regler.
Det finns också host clubs, där kvinnor kan betala för manligt sällskap i några timmar. Stora, upplysta skärmar utanför klubbarna visar bilder av unga, japanska män med tillhörande pris, för att göra det enkelt att kolla, om det finns något (eller någon?) som passar din smak.
Det finns många hostess clubs med engelsktalande värdinnor, men enbart några få host clubs med engelsktalande värdar, så jag antar att efterfrågan på sådana är väldigt begränsad. Personligen skulle jag i alla fall tycka det vore oerhört konstig att betala 10 000 ¥ eller mer, för att en ung japansk kille med ananasfrisyr skulle skratta åt mina dåliga skämt, men det kanske bara är jag som är gammaldags …
