Högst upp på våran Seoul To-Do List var att hyra en hanbok, som är den traditionella koreanska klänningen. I Seoul hittar man många fotostudior, som erbjuder paket, som inkluderar hyra av hanbok, smink och styling samt redigerade bilder, men på grund av Seollal (Koreanska nyåret) och kort varsel gick det inte att hitta ett studio med som hade tid för oss.
I stället valde vi att hyra en hanbok från en butik som vi hittade nära Anguk Station. Det kostade bara 10 000KRW att hyra en hanbok i två timmar, och det fanns gott om olika mönster och färger att välja bland. För en extra avgift erbjöd de oss att hyra en minkväst, vilket kanske hade varit en bra idé med tanke på det kyliga koreanska vädret, men av princip bär jag inte päls, så jag skippade det. Och ja jag vet att det är hycklande, med tanke på att jag inte har några problem med att äta djur, och jag bär också läderskor, men man måste börja någonstans, eller hur?
Hanboken består av en kjol, chima och en liten jacka, jeogori. Under hanboken bär man en underkjol för att ge mer volym till klänningen och få den att sitta snyggt. Jag behöll alla mina kläder på under hanboken, och det fungerade bra. Butiksassistenterna hjälpte oss att klä på oss och sätta hår-accessoaren, som också ingick i hyran, rätt. Alla grejer som vi inte ville bära med lämnade vi i skåpen i butiken. Jag vet inte var den engelska namnet på butiken är, men jag kan fråga en koreansk vän en av dagarna. Butiken var bara några steg från Anguk Station, men oroa dig inte, om du inte hittar den, för det finns gott om butiker som hyr ut hanbok i området.
Från Anguk Station är man bara en kort promenad från Gyeongbokgung, som är det största av palatsen i Seoul. Gyeongbokgung byggdes 1395 och är ett fantastiskt vackert ställe.
Om man bär hanbok får man fri entré till palatsen i Seoul, men på grund av Seollal var inträde gratis för alla, och Gyeongbokgung var fullständigt packat. Vid den första porten kom några indonesiska bloggare fram och frågade om de fick intervjua oss. Jag är inte särskilt social när jag är frusen, men Pia pratade för oss båda och förklarade att vi var koreanska adopterade och inte ens pratade koreanska. Jag tror att de blev lite besvikna när de insåg att vi inte var “riktiga” koreaner, men jag är nyfiken på om de har laddat upp den video de inspelade.
