Ichigo Daifuku – Mochi med färska jordgubbar

Ichigo Daifuku är en japansk delikatess som kombinerar den mjuka, lätt sega konsistensen av mochi med den söta, saftiga smaken av färska jordgubbar och anko (red bean paste). Denna moderna version av traditionella japanska mochi uppfanns på 1980-talet och har sedan dess blivit en favorit, särskilt under jordgubbssäsongen, som i Japan varar från december till maj.

Jag smakade Ichigo Daifuku för första gången i Myeong-dong, ett område i Seoul känt för trendig street food, men det tog flera år innan jag vågade mig på att göra dem hemma. Det verkade alldeles för krångligt. Efter att ha gjort mina egna Ichigo Daifuku några gånger kan jag dock försäkra er om att det är värt besväret. Det finns inget som slår färsk mochi. Ja, det kladdar och ja, det kräver lite övning innan man får grepp om degen, men smaken och konsistensen är så mycket bättre än det du kan köpa i butik.

Noter

Använd små till medelstora jordgubbar så att mochi-degen kan täcka dem helt. Jordgubbarna ska vara färska och söta. Lukta på dem – de ska dofta sött. Om de inte doftar något, smakar de inget heller.

Shiratamako (klibbigt rismjöl) är det rismjöl som används till mochi och ger den rätta sega konsistensen.

Mochi är extremt kladdigt, så ha gott om potatismjöl till hands under hela processen.

Vad gäller mikrovågsugnen varierar det hur lång tid mochi-degen behöver. Jag har fått olika resultat även med samma mikrovågsugn och ingredienser, så prova dig fram. Ibland räcker det med 2 x 1 minut, andra gånger behövs 2 x 1 minut + 20 sekunder innan degen är klar.

Trots vad många tror är det inte choklad utan anko (red bean paste) som täcker jordgubbarna. Man kan använda både anko och shiroan (vit bönpasta). Se till att välja en så slät pasta som möjligt.

Ichigo Daifuku – Mochi med färska jordgubbar

Recipe by Mitzie Mee – Sanne
Course: Dessert, RecipesCuisine: Japan
Portioner

6

mochi

Ichigo Daifuku är en japansk delikatess som kombinerar den mjuka, lätt sega konsistensen av mochi med den söta, saftiga smaken av färska jordgubbar och anko (red bean paste). Denna moderna version av traditionella japanska mochi uppfanns på 1980-talet och har sedan dess blivit en favorit, särskilt under jordgubbssäsongen, som i Japan varar från december till maj.

Ingredienser

  • 150 g anko (red bean paste) eller shiroan (vit bönpasta)

  • 100 g shiratamako (glutinous rice flour)

  • 150 ml vatten

  • 2 msk socker

  • Potatismjöl för att hantera degen

  • 6 6 små till medelstora jordgubbar

Så här gör du:

  • Förbered jordgubbarna
  • Tvätta jordgubbarna, ta bort stjälkarna och torka dem torra.
  • Dela upp anko i 6 lika stora portioner och rulla dem till bollar.
  • Platta ut en boll och täck en jordgubbe med anko, så att hela jordgubben täcks förutom spetsen. Upprepa med resten av jordgubbarna.
  • Gör mochi-degen
  • Blanda rismjöl och socker i en skål. Tillsätt vattnet lite i taget medan du rör tills blandningen är slät.
  • Häll blandningen i en mikrovågssäker skål. Täck med plastfolie och värm i mikrovågsugn på hög effekt i 1 minut. Rör om degen, som fortfarande kommer att vara flytande och vit. Täck igen och värm i ytterligare 1 minut. Deigen ska nu vara genomskinlig och elastisk. Om den fortfarande är vit och flytande, värm i 30 sekunders intervaller tills den är klar.
  • Låt degen svalna några minuter.
  • Forma mochi
  • Strö potatismjöl på en ren yta för att förhindra att degen fastnar. Platta ut degen med händerna.
  • Dela degen i 6 lika stora delar. Platta ut varje del till en rund cirkel.
  • Placera en jordgubbe med spetsen nedåt i mitten av cirkeln och vik degen över jordgubben. Se till att degen inte blir för tunn så att jordgubben täcks helt. Tryck ihop kanterna för att försegla mochin.
  • Rulla varje färdig mochi försiktigt i lite potatismjöl för en jämn finish. Ichigo Daifuku smakar bäst när de är nygjorda men kan förvaras i kylskåp i ett par dagar. Täck dem med plastfolie och kom ihåg att de snabbt blir sega och gummiaktiga.
Umeboshi

En japansk ume är något mittemellan en aprikos och en plommon, och i Japan fermenterar man den med havssalt och får ett snack, umeboshi, som är både intensivt surt och riktigt salt.

Första gången jag smakade umeboshi bodde jag i studentkorridor med Mari, en utbytesstudent från Sapporo i Japan. En kväll tog hon fram en påse och frågade om jag ville testa denna japanska specialitet som hon hade tagit med hemifrån. De små bruna klumparna såg inte särskilt aptitliga ut, men jag tänkte att det inte kunde skada att smaka, så jag stoppade en i munnen. En explosion av salt och syra spred sig i munnen, och de första sekunderna fick jag kämpa för att inte spotta ut allt igen.

Men när smaklökarna väl hade återhämtat sig från chocken, började jag ana en mer nyanserad och komplex smak fylld med umami – och faktiskt inte alls så tokig. Nästa gång Mari fick umeboshi-leverans hemifrån behövde hon därför inte fråga två gånger, och idag är umeboshi en av de saker jag alltid köper med mig hem när jag besöker Japan.

Man kan äta umeboshi som ett snack precis som det är, och det sägs vara effektivt mot baksmälla. Annars smakar umeboshi fantastiskt på en skål ris eller som smaksättare i såser och marinader. Ett riktigt märkligt, men också otroligt beroendeframkallande snack som jag inte kan få nog av.

En klassisk variant av umeboshi är att syra plommonen med röd shiso, vilket ger dem en karakteristisk djupröd färg och en extra smakdimension. Shiso (紫蘇) är en japansk ört från myntafamiljen med en komplex smak som bäst kan beskrivas som en blandning av basilika, mynta och anis, med en lätt ton av kanel.

Jag älskar umeboshi tillsammans med ris, som du kan se i videon nedan:

Macaroni soup with ham , Hong Kong style breakfast at Cross Cafe in Causeway Bay

I närheten av mitt hotell i Hong Kong hittade jag ett riktigt trevligt café, Cross Cafe. Jag gick dit till frukost och fick en meny med makaronsoppa med skinka (eller Spam), toast och äggröra. Makaronsoppa är en populär frukosträtt i Hong Kong, och ja, det smakar mycket bättre än det ser ut. Den vita soppan var rik på smak och blandningen av gröna ärtor, morot och skinka fick mig att tänka på en soppa-version av danska tarteletter.

Jag fick också en ananasbulle, som inte innehåller någon ananas, men fick sitt namn på grund av att ytan påminner lite om en ananas. Bullen serveras varm med en tjock smörklick som smälter medan man äter bullen och gör insidan fuktig och god.

Ananasbullar smakar som bäst tillsammans med en kopp varm Hong Kong Milk Tea, som är ett orange-brunt te blandat med kondenserad mjölk. Det är en stark, söt dryck med en kola-liknande eftersmak, lite som thailändskt mjölkte eller indisk karak.

Mjölken på Cross Café kommer från Trappist Dairy, som är ett gammalt mejeri, som drivs av ett kloster på ön Lantau i Hong Kong. Många människor i Hong Kong växte upp med mjölk från Trappist Dairy och är väldigt nostalgiska om varumärket.

De flesta frukosträtterna på Cross Café kostar runt 36-40HKD och inkluderar kaffe eller te. Väldigt billigt när man räknar in den goda maten samt de trevliga omgivningarna som man får på köpet. Det finns två Cross Cafe-filialer i Hong Kong och den jag besökte ligger i Causeway Bay. Skylten utanför kaféet visar bara namnet på kinesiska, men se upp för en retroskylt med ett kors som första tecken, då har du hittat rätt.

Cross Cafe , 64 Leighton Rd, Causeway Bay, Hong Kong