Ostronbaren Opium La Cabane låg precis runt hörnet från där vi bodde i Paris. De färska ostronen låg och frestade i kyldisken ut mot gatan, så det var bara en tidsfråga innan nyfikenheten tog över och vi lät oss lockas in i den pyttelilla restaurangen. Vi hade egentligen bord på en annan restaurang senare på kvällen, men det finns ju alltid plats för ett ostron – eller tolv 🙂
Det fanns bara några få bord, och stämningen var avslappnad och personlig. Personalen var riktigt engagerad på det där kompromisslösa franska sättet, och det märktes tydligt att de både kunde sina ostron och älskade att dela med sig av sin kunskap. Efter lite velande fram och tillbaka beställde vi en ostronprovning – tolv ostron från olika delar av Frankrike. De smakade fantastiskt och serverades med en smittande entusiasm.
Mitt i min ostronpepp blev jag artigt avbruten av en servitör som hade sett lite skeptisk ut medan jag åt det första. Jag älskar ostron, men måste erkänna att min kunskap är ganska begränsad. Jag får visserligen i mig dem från skal till mun, men har aldrig riktigt funderat över hur man egentligen ska äta dem. Servitören gav oss därför en liten snabbkurs i ostronätning. De ska helst ätas helt utan tillbehör – ingen mignonette, ingen tabasco, ingen citron. Det låg en citronskiva på fatet, men servitören förtydligade att den bara var där som dekoration.
Vi fick också se hur man först lossar den lilla muskeln som håller fast ostronet i skalet. Den har en fast konsistens och smakar lite som pilgrimsmussla, så det vore synd att lämna kvar den. Man skär loss muskeln längst in vid skalet. Sedan dricker man upp den salta vätskan som ostronet ligger i, och till sist slurpar man in hela härligheten – och ja, man ska tugga. Det hade jag faktiskt aldrig gjort tidigare, men det var helt logiskt – smaken kommer fram mycket bättre så.
Ostronen var stora och fina, och jag kom direkt att tänka på mamma, som samlar på snäckskal. Men jag hade ingen handväska med mig, och tanken på att gå runt med ostronskal i fickan hela kvällen kändes inte jättesmart.
Förutom ostronen beställde vi också Crevettes Roses de Madagascar – rosa räkor från Madagaskar – mest för att vi var nyfikna, men de visade sig vara otroligt goda. Några av de bästa räkor jag någonsin smakat, faktiskt. Så om du har vägarna förbi Opium La Cabane kan jag varmt rekommendera att ta in några räkor tillsammans med ostronen.
Steve tog ett glas champagne och jag ett glas Chablis – båda passade perfekt till både ostron och räkor. Restaurangen är liten och intim, med mysig stämning och fantastisk personal. Ett riktigt bra ställe för ett glas vin och lite skaldjur som en lyxig start på kvällen.
